måndag 21 november 2011

Kärlekens vara eller icke vara...

Läste ett intressant blogginlägg om kärlek hos Fanny och min kommentar blev lite längre än väntat så istället för att skriva ett nytt inlägg om kärlek så får ni ni här min kommentar.

Närhet, ömhet

Måste börja med att tacka för ett bra inlägg!


Jag känner att jag håller med dig på vissa punkter men inte alls kan skriva under på andra. Det du skriver om att vi borde vara lite mer avslappnade till kärlek och inte tro att det bara handlar om förälskelse hela tiden känns så rätt. Har två vänner som delat på sig just för att hon inte vet om hon är kär på riktigt men hon saknar honom jätte mycket och vill vara med honom men har aldrig någonsin med någon känt den galna förälskelsen som alla pratar om och därför tvivlar hon på sina känslor och se hur det gick. Tragiskt!


För mig och min sambo är förälskelsefasen sedan länge över. Visst vi bråkar och är definitivt inte alltid överens men vi är trygga med varandra och väljer att älska varandra.


För det skulle jag ändå vilja hävda att förälskelse är mest kemiska saker som händer och det bara händer och ibland har man inte riktigt valt att det skulle vara just den personen man skulle bli förälskad i. Att älska är något man väljer enligt mig. Varje morgon får jag välja att acceptera de dåliga sidorna hos min sambo och glädjas över hans bra och ta ett beslut. Vill jag älska honom idag? Vill jag jobba för att vår relation ska fungera? Är jag villig att ge av mig själv för den här relationen för det är det de handlar om. Att ge och att ta och då tror jag faktiskt att man kan finna sin livskamrat men det handlar om att välja att kämpa, varje dag, både när det känns tufft och när allt flyter på.


Därför tycker jag allmänt att den här hysterin omkring hur kärlek och förälskelse måste vara gjort att vi ger upp för lätt. Vi tror att så fort det inte känns som det kändes innan är det över, istället för början på något nytt. Relationer som fungerar där båda känner sig trygga med varandra och uppskattar varandra faller isär när trycket utifrån säger att ni har inte det bra nog. Ni har inte sex tillräckligt ofta, inte svärmande dejter ofta nog osv. Så både vackliga och stabila förhållanden lider av att vi har sådan press på oss utifrån om att allt ska vara så himmelskt som filmer, sångtexter och litteratur matar oss med.


Men jag tycker fortfarande att man ska utgå från att nu ska vi leva resten av livet ihop. Det vill jag kämpa för i nöd och lust som man säger. Ingen vet vad framtiden bär med sig.