Kladdkaka mums!

Lyckades imorse skriva klart min reflektion över Träningsdagboken så min lärare fick en fet bibba med papper med 3 olika träningsdagböcker och ett stort arbete om teori och fysiologiska effekter under ett gympapass och vår musikanalys på alla låtar. Har fått slita som ett djur med musikanalysen och utan mina underbara gruppmedlemmar hade det inte gått alls. När något känns övermäktig låser det sig ofta för mig men de körde gav mig verkligen "empowerment"(tjusigt ord vi på utbildningen använder för att stärka någons tilltro till sin egen förmåga). Har inga problem med att höra taktslagen men att veta vilket som är ettan är lite värre och var ju detta analysen gick ut på. Tydligen ska man "bara höra" detta men jag har ändå haft svårt för det eller kanske mera tvivlat på om det är rätt när jag väl hittat det.

Efter seminariet (som vi blev godkända på genom närvaro) satte jag och en tjejkompis oss för att plugga på gamla ex-tentor. Puh, inser att vi har mycket kvar att repetera inför tentan på torsdag men fick igång en bra diskussion och de kapitel med metabolismen som jag har läst verkade ha fastnat. Går framåt i alla fall så det känns bra.

Har också hunnit med en höstpromenad med Pluris och att baka kladdkaka (en dag försent enligt alla kladdkakefantaster men inte lätt att hålla reda på alla olika dagar som tillägnats saker i kalendern). Självklart glutenfri! Tyvärr ingen träning idag då jag fortfarande har ont i knät men hoppas kunna köra igång lite lugnt imorgon fram till tentan för att sedan satsa på mina nya träningsmål inför årskiftet 2012/2013. 

Receptet på kladdkaka kommer från Åse Falkman Fredikssons blogg. Har råkat blanda ihop 2 liknande recept så detta kommer istället från Mammas delikata mat men har ett från Åse jag ska prova när jag får tid.

Jag gjorde halv sats och hade den bara 10 minuter i ugnen då vår lilla husvagns ugn är snabb och bytte ut stevia strö mot honung (1 dl stevia strö = 0,5 dl honung enligt Mariannslchf). Toppade med lite havsalt på! Mumsigt värre och mäktig chokladsmak!

VALNÖT-BROWNIES -  LCHF

16 bitar

100 g smör

100 g choklad 70%

2 ägg

0,75 dl Stevia Strö (Ica)

0,5 tsk vaniljpulver

2 dl finhackade valnötter

2 msk kokosnötsmjöl

GLASYR

100 g mörk choklad 70%

1 dl vispgrädde

1/2 msk honung

25 g rumsvarmt smör

1. Sätt ugnen på 175 grader

2. Blanda de hackade valnöttern med kokosnötsmjölet i en bunke.

3. Smält smör och choklad i en tjockbottnad kastrull på svag värme.

4. Vispa ägg, sötning och vaniljpulver riktigt fluffigt.

5. Häll ner smör/chokladblandningen lite i taget i äggvispet 

    medan du fortsätter vispa.

6. Blanda ner hackade nötter och kokosnötsmjöl-blandningen i smeten

    och blanda väl.

7. Klä en form, ca 20 x 20, med bakpapper och pensla med olja.

8. Häll smeten i formen och bred ut jämt.

9. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader ca 15 minuter.

10. Låt svalna i formen

Glasyren:

1. Smält chokladen i grädden i en tjockbottnad kastrull på svag värme,

    rör om hela tiden.

2. Ta kastrullen från värmen och blanda ner honung och smör.

3. Rör till en slät smet.

4. Häll glasyren över den avsvalnade kakan (i formen) 

    och ställ in i kylen ca 1 timme.

5. Skär kakan i bitar.

LCHF Kladdkaka

Grönkålssallad

Dagens kvällsmat. Grönkålssallad med massa mums. Ser så färglatt och vackert ut så kunde inte låta bli att posta bilden! Hade i tonfisk, gurka, selleri, tomat, paprika, färsk grönkål, fetaost, olivolja, hackade hasselnötter och en halv lime som jag pressade över.

Träningsmetodik

Denna veckan har vi haft examination i Träningsmetodiken som ingår som delmoment i kursen Fysiologi och Träningsfysiologi som tentas nästa torsdag.

Började i måndags med att vi skulle vara testledare för Åstrandstestet som är ett submaximalt cykeltest för att kunna utvärdera en patient/klients kondition. Kan vara viktigt att veta då ett för lågt syreupptag är kopplat till högre dödlighet och många inte har den syreupptagningsförmåga de behöver för att kunna utföra sitt normala arbete. Var nervöst innan men kändes ändå som jag hade koll på läget och det gick supersmidigt!

Sedan var det hem och öva på mina delar av det gympapass jag skulle hålla tillsammans med två andra tjejer från klassen. Så sjukt irriterande att jag har ont i knät dock. Fick det i fredags då jag gick på några av mina klasskamraters pass och det riktigt värker. Var så för några veckor sedan också då jag dansat hela natten (dock i mina inov8 konstigt nog) och vi sedan körde veckan då vi fick lära oss hur man håller i ett pass, de olika delarna och varför de är viktiga. Så jag springer runt med knästöd och det hjälper väl lite. Har börjat köra stabilitetsövningar för knät också hoppas det ska ge resultat.

Lite intressant är det att när jag tävlade på "The Frontline" var jag så rädd att knät skulle sätta käppar i hjulet för mig men det höll utmärkt. Dock redan efter det första högintensiva gympapasset i fredags kändes knät ömt. Aerobics är farligt kan vi konstatera av detta, eller åtminstonde bör man fundera över skaderisken med så mycket hopp och studsande. Vi har under dessa veckorna fått låna ovansalen på Gerdahallen för att kunna öva på vårat pass. Här kommer en bild ifrån då mina två tjejkompisar kör en av konditionslåtarna medan jag vilar knät och peppar dem.

Med lite missar på grund av nervositet lyckades jag ändå ta mig igenom passet och kunde hantera smärtan under mina delar men fick skippa alla hopp och löpningen på de andra låtarna. Så nu har jag testat på att leda pass själv (i mitten under min del) inför ett tjugotal personer. Är nog inte min grej att hålla på med på fritiden men för jobbet skulle jag klart kunna fixa det. Då har man en lite annorlunda målgrupp och upplägg också tänker jag.

Nu sitter jag här hemma och sliter mitt hår för att försöka få ihop en reflektion på min träningsdagbok och mina mål utifrån fysiologiska aspekter och FITT-modellen (frekvens, intensitet, tid och typ av träning) som ska presenteras på seminariumet imorgon. Önska mig Lycka till!

Helt rätt!

Just nu känns det bara så rätt att ha flyttat ner till Skåne. Vi har kommit närmre en del vänner, en dröm om att starta ett crossfit gym kommer förmodligen gå i uppfyllelse och det känns som att livet flyter på bra.

Var nere hos Charlies gamla bästis Malin och hade spelkväll tillsammans med några andra. Blev 2 helt nya spel för mig och ett som vi spelade sist men jag inte minns (var 4 år sedan sist så inte så konstigt kanske). Vi spelade Robo Rally, Airlines Europe och Long Shot. Enkla spel att hänga med i men väldans roliga. Det första ska du programmera din robot i fem olika steg men så kan andras programmering göra att du puttas av banan, in på ett rullband eller blir skadad. För att vinna ska du ta dig till vissa punkter på banan. Svårt att hålla redan på höger och vänster och det är ju inte min starka sida vanligtvis heller ;). Airlines ska man precis som Ticket to ride Europe som vi har köpa rutter med flygplan men till skillnad också investera i aktier. Vid 3 tillfällen i spelet är det aktieutdelning. Sistnämda är ett hästkapplöpningsspel där man kan köpa hästar och lägga vad på alla hästar. Sedan slår man en tärning och får flytta olika hästar framåt. Finns kort som kan ge dig pengar, möjlighet att flytta någon häst framåt eller bakåt osv.


Har haft flera spelkvällar de senaste månaderna så jäkla kul! Först var det med vännerna i Karlshamn, sedan med en vän i Ljungby, en eller två kvällar med vänner här och nu denna kvällen. Så mycket roligare än att titta på film ihop. Har alltid gillat spel och nu upptäckt att det finns massor av underhållande spel för vuxna också!!!

Vet vad jag kommer kunna önska mig i present ett tag framöver haha!

Burpar för glatta livet!

I ett svagt ögonblick gick jag av någon mycket oklar anledning med på att köra en Burpee Challenge tillsammans med några andra på Crossfit Helsingborg. Dag ett gör man 1 burpee, dag två 2 burpees, ... upp till dag hundra då man gör 100 burpees. Ganska enkelt koncept va? Missar man en dag får man ta igen de missade burpeesen utöver de burpees man har den dagen. Burpees som är med i wod:ar räknas inte men man kan göra sina burpees som uppvärmning om man vill.

Jag är idag på dag 45. Inte så jobbigt om det inte hade varit så att jag tävlade på The Frontline @ Crossfit Malmö i helgen och därav missat en hel del dagar :(. Jobbar hårt på att innan helgen är över vara ikapp igen har bara missat sådär 300 st. 10 st i taget blir det just nu!

Har börjat få in upphoppet på ett bra sätt nu så lite värt mödan är det väl. Förresten i onsdags hade vi föreläsning om hur farligt det är med stillasittande i vardagen så vad passade bättre än att ner mellan bänkraderna och köra burpees i pausen. Var mer än en i klassen som blev lite paffa men samtidigt är vi lite galna allihopa så några andra höll på att palpera ligament i knät och en tredje öva handstående på gräsmattan utanför haha :)

ps. vet att jag inte skrivit på länge men går just nu 2 terminen på sjukgymnastprogrammet här i Lund om ni undrar vad det var för föreläsningar. Mer om allt detta en annan dag!

Kärlekens vara eller icke vara...

Läste ett intressant blogginlägg om kärlek hos Fanny och min kommentar blev lite längre än väntat så istället för att skriva ett nytt inlägg om kärlek så får ni ni här min kommentar.

Närhet, ömhet

Måste börja med att tacka för ett bra inlägg!


Jag känner att jag håller med dig på vissa punkter men inte alls kan skriva under på andra. Det du skriver om att vi borde vara lite mer avslappnade till kärlek och inte tro att det bara handlar om förälskelse hela tiden känns så rätt. Har två vänner som delat på sig just för att hon inte vet om hon är kär på riktigt men hon saknar honom jätte mycket och vill vara med honom men har aldrig någonsin med någon känt den galna förälskelsen som alla pratar om och därför tvivlar hon på sina känslor och se hur det gick. Tragiskt!


För mig och min sambo är förälskelsefasen sedan länge över. Visst vi bråkar och är definitivt inte alltid överens men vi är trygga med varandra och väljer att älska varandra.


För det skulle jag ändå vilja hävda att förälskelse är mest kemiska saker som händer och det bara händer och ibland har man inte riktigt valt att det skulle vara just den personen man skulle bli förälskad i. Att älska är något man väljer enligt mig. Varje morgon får jag välja att acceptera de dåliga sidorna hos min sambo och glädjas över hans bra och ta ett beslut. Vill jag älska honom idag? Vill jag jobba för att vår relation ska fungera? Är jag villig att ge av mig själv för den här relationen för det är det de handlar om. Att ge och att ta och då tror jag faktiskt att man kan finna sin livskamrat men det handlar om att välja att kämpa, varje dag, både när det känns tufft och när allt flyter på.


Därför tycker jag allmänt att den här hysterin omkring hur kärlek och förälskelse måste vara gjort att vi ger upp för lätt. Vi tror att så fort det inte känns som det kändes innan är det över, istället för början på något nytt. Relationer som fungerar där båda känner sig trygga med varandra och uppskattar varandra faller isär när trycket utifrån säger att ni har inte det bra nog. Ni har inte sex tillräckligt ofta, inte svärmande dejter ofta nog osv. Så både vackliga och stabila förhållanden lider av att vi har sådan press på oss utifrån om att allt ska vara så himmelskt som filmer, sångtexter och litteratur matar oss med.


Men jag tycker fortfarande att man ska utgå från att nu ska vi leva resten av livet ihop. Det vill jag kämpa för i nöd och lust som man säger. Ingen vet vad framtiden bär med sig.

Jag blir mörkrädd...

...när jag hör hur vuxna människor tycker det är för hemskt för att våga titta. Vilken skam man då lägger på ger barnen genom att lägga locket på!

Läste min kusins blogg som läser beteendevetenskap nere i Lund och hon länkade till en film som jag gissar att de sett via skolan. En ny film av Valentin Bart som handlar om barn som blivit utnyttjade av en förälder. Den heter Skuggornas Barn - En ny gryning.

Jag mår illa när jag ser den. Ser hur de försöker få fram sina ord men de känns så äckliga att de knappt vågar uttala dem. Jag våndas när jag ser hur den nioåriga flickan vrider sig och försöker gömma sig, i ett försök att lätta ångesten. Jag förstår hur jobbigt det måste vara för henne. Filmen ger mig en bitter eftersmak  men ändå ett hopp i att se dessa starka barn. Jag hoppas och vill att det ska bli möjligt att tala mer öppet.

Lite längre ner på sidan ser jag en länk till en annan film om hur filmen tagits emot av journalister, tv och Rädda Barnen. Jag blir rädd. Hur kan vuxna människor vara så rädda om sitt eget skinn att de inte vågar se verkligheten. För detta är tyvärr verkligheten för många barn och det är FEL! Det verkar endast vara lärare och vuxna som blivit utsatta som barn som förstår hur viktigt det här är. Jag tycker det är skamfyllt av vårt "moderna" samhälle att inte våga tala om saker som detta. Vissa saker tyckts inte gå framåt!

Barnen hade tilltro till filmen, det var därför de utsatte sig för detta, och till sist så var det vuxna människor (media) som var fega och svek dem. Önskar att man kunde döma sådana människor till medhjälp till brott.

...men sätter mitt hopp till andra som fortsätter sprida vidare och visar att vi accepterar inte att skambelägga dessa barnen. Berätta om filmen i skolan, på jobbet eller sprid det vidare på nätet!

Tävling: Som en bal på slottet alldeles alldeles underbar...

Har fastnat framför TV programmet "Say YES to the Dress" på TLC några gånger. Kan inte låta bli att drömma mig bort och tänka den som ändå hade så mycket pengar och kunde köpa en sådan underbar klänning.

Så dök det upp en tävling på facebook som jag verkligen hoppas att det är min tur att vinna. Hoppas hoppas! Vill du också tävla för att vinna din drömklänning? Hittade många fina klänningar som jag gärna hade haft som min bröllopsklänning på hemsidan för LILLY som priset kommer ifrån. Gillade bäst dessa ur den nya kollektionen; nr 1, nr 2 och nr 3 (utan inbördes ordning).

Så "Say YES to the Dress" och dröm dig bort till en alldeles alldeles underbar klänning och ett förtrollat bröllop... det ska jag gå och göra nu!!